Nu har jag gett upp om att vänta.Jag har hoppat,skuttat,sprungit,Gjort allt möjligt och barnet har inte kommit.Nu har jag bokat tid för igångsättning så om jag inte har fått värkar innan tors så ska det sättas igång äntligen.

Nej,jag ser inte emot smärtan. Men det är realistisk att inse att man måste gå igenom smärtan för att föda fram barnet och det finns inget att göra åt.

Men tänk vilken fullpott till pris man får.Det måste vara värt smärtan.

Jag älskar mitt barn oerhört mycket och är medveten om hur mycket jag kommer att gå igenom. Men att äntligen få se honom.Att äntligen hålla i honom och kram och pussa honom.Det är värd allt.Det är det jag har längtat efter.Det är ALLT.

Fy tusan..... Varför tar det så lång tid?

Det har gått hela sex dagar övertiden och ungen klamrar sig fast i väggarna. Man går dag in och dag ut och sjukt nog längtar efter den där smärtan som sätter igång.Tänk er...från att vara rädd för födda och nu i stället längtar man. Om förlossningen skulle ta väskan och springa till sjukhuset. Glöm ambulans och taxi. Jag ska kuta hela vägen till sjukhuset. och ovan på allt så är jag förkyld. Jag har inte varit sjuk sen jag var gravid.Barnet har en otrolig immunförsvar som höll mig frisk.Det är nåt som jag har tyckt om.Innan graviditeten var jag förkyld minst en gång per termin och drabbades även av huvudvärk och magont.Så det här ärkanske tänken på att det är snart dags.Förhoppningsvis så kommer han ut snart.

Håll tummarna.