Jaaa...... mycket har hänt.

Min mamma kom från england för att hjälpa till barnet.Maken och jag var nervör och städade som tokigt för att ha huset i ordning.Så mycket stress.Alla vet hur morsor kan vara.Dem ska kolla att allt är snyggt och städat.Nåja vi hade sparat ihop pengar för att köpa det som behövdes till barnet och hemmet.Maken och jag har precis flyttat till en ny stad så vi hade inte så mycket möbler.Hon kom i fredags och när vi kom hem visade hon hos kläderna som hon har köpt ill våran pojke.Oh herrregud tillräckligt för att räcka till 4 barn.och de var så söta.Jag har kläder som  räcker i ett helt år.Herregud jag behöver inte tänka på kläder i ett helt år.Och "medinciner" är det bästa sättet att beskriva vad hon hade med sig.Det var till kolik,när han får tänder,om han får gaser i magen m.m.det var så fint.Det var så många fina kläder och filtar,lakan.Allt var jättefint.Jag ska ta bilder när jag får min sån.

Vi har gått runt och planerat vad vi behöver. En byrå alla kläder en del tak lampor som vi inte hade,micro som gick sönder en tid tillbaka.Gardinstångar så vi kunde hänga upp gardiner.I förrigår åkte vi och köpte allt. Vi förvarnade maken om att vi skulle shoppa hela dan eftersom han kan vara ganska gnällig när det går åt mer än 3 timmar.Nåja han nickade och sade att han var införstådd på det hela.Hur fel hade han inte.efter 4 timmar blev han på dåligt humör som en liten pojke som inte orkade mer.DEt var både pinsamt och jobbigt men jag hade betonat för mamma hur han kunde vara som vi kom hem,bar upp allting och väntade poå en dag så vi kunde fixa allt.

Mamma och jag gick på stan för det var en del vi varr tvungen att fixa och maken fick stanna hemma och packa upp allt för att sätta upp det.Vi var intge i stan så länge.När vi kom hem hade min make packat upp vagnen som vi hade beställt och hämtat dagen före. Den var jättefin men han hade vänt liggdelen fel.Hur tänkte han egentligen? Så gulligt men lätt fixat.Hur som helst fikade vi när vi kom hem,fixade resten och strök kläderna till barnet och packade ner dem i byrån.Gjorde i ordning barnvagnen och packade lite mer i sjukhusväskan. nu är allting klart så det är bara att vänta.

Jag har knappt slappnat av och längtar efter en lugn stund.Lycka till med det så länge mamma är här alltid finns det nåt att göra.Vi har städat och nu ska vi ner på stan och fixa det sista sen kan ajg förhoppningsvis slappna.Och nu nämnde hon att vi måste tvätta fönstren.

OCh det är idag som beräknad förlossningsdag.Och han vill inte komma ut än.Hoppas att han inte tar 2 veckor.  HERREGUD!!!!!!

OK.

Det är sista veckan innan beräknad förlossning och folk frågar.

"Du har inte skrivit något,har inte hört av dig eller ringt.", "Har du fått barnet än?" ,"Har du förvärkar?"

Jag är förstföderska. Jag vet inte hur det känns om jág har förvärkar. Jag antar att det är samma värk som upprepar sig ett antal gånger under en viss tid för att få en att tro att det är dags. Svaret är nej. Jag har inte förvärkar. Jag vet inte hur det känns men jag tror nog att jag skulle veta det om fick det. Allt om den graviditeten har jag lärt mig efter hand.

En annan sak som jag har insett men glömt tala om är hur mer lik en man är.Och det här är lite känsligt men jag rapar lika grovt som en man. För att inte nämna hur mycket gas som passerar andra hållet så att säga. Låt mig förklara. När man är liten lär föräldra en att säga "snälla","tack" och "ursäkta mig". Det är vett och etikett. Men min mamma gick lite längre. Hon hade ett talesätt.

"Behave like a lady and not like a baby". Det bruksar reta galfebern ur mig och jag protesterade med att uppföra mig som vanligt. Skita i reglerna. Jag är ingen lady och jag kommer inte gifta mig med någon prins eller hertig eller så, tänkte jag. Men saken är jag tog åt mig dem sakerna, tuggade med munnen stängd, satt med benen i kors, undvek att rapa och om det kom ut så bad jag om ursäkt,sa snälla och tack när det behövdes. Nu rapar jag. Speciellt efter teet.Och det är inte ett litet rap utan en sån som kan tävla med byggare m.m Men jag springeer fotfarande på toa när jag behöver lätta på gasen. Jag märkte tidigt att när jag försökte hålla mig så fick jag vansinnigt mycket ont i magen.

Jag försöker inte bryta ihop eller tjata på barnet att komma ut trots att det är olidligt att varje dag tänka närsomhelst, närsomhelst dag elleer natt kan det sätta igång. Det kan sätta ogånga och jag kan få panik och bli helt tom i bollen och glömma allt jag behöver göra. Jag kan skrika åt min make att ta mig till sjukhuset men han kan vara lika chokad som jag och inte veta vad han ska göra och dp är vi 2 dumidioter som springer runt i lägenheten och försöker få iordning saker och ting men gör ändå inget för allt är redan klart. Det jag behöver göra är att andas lugnt och stilla vänta tills värkarna är 3-5 minuters mellanrum och därefter ringa taxi för att ta mig/oss till sjukhuset. (Maken jobbar under dagarna).

Jag har avslutade min utbildning Jan och hade 2 månader kvar innan jag skulle få barnet. Så jag ansökte om hjälp hos Soc. Ända villkoret var att jag skulle aktivt söka jobb. Personligen har inget emot det men tanken på att gå in på en intervju och prata med en arbetsgivare om jobb med min mage mellan oss och låtsas att jag har bättre chans att få jobbet är en hysterisk rolig tanke. Men äntligen efter en och en halv månad så får jag vara hemma.

Jag  har börjat tokstäda sedan förra veckan. Jag håller på att fixa iordning allt inför barnet och Mammas besök för att inte nämna systerbarnen. Tror om jag har tagit på mig för mycket. Förhopningsvis så kommer mamma ta väl hand om barnen eftersom tanken är att dem ska tillbringa tid med dem.

Min man och jag har varit duktiga och börjat lägga oss tidiga för att kunna vakna tidigt på morgonen. För er som har glömt hur normalt det är för barnlösa att vara uppe till 2 på natten och sova till kl 12 eller 13 så var det normalt för oss. Nu lägger vi oss kl 23 och vaknar vid halv nio, nio-tiden. Jaja,det är inte som att vakna kl 6 när barnet skriker efter en men det blir en mindre chock att vakna 2 tim tidigare än att vakna 5-6 timmar tidigare.

Just nu är det lite jobbigt med magen. Ta inte det här på fel sätt men när bebisen rör sig känns det som Alien filmen med sigourney weaver. Om ni har sett hur magen rör sig strax innan varelsen kommer ur magen så förstår man hur jag känner mig. Missuppfatta mig inte fel nu. Jag säger inte att mitt barn är ett monster bara att det känns så himla väl när han rör sig. Stackarn har jäkligt trång men det är bara han som bestämmer när det är dags att komma ut. Det känns så tydligt och gör lite ont när han rör sig. Jag hoppas att han bestämmer sig att komma ut ganska snart.

Maken är så ivrig när han känner tydligt hur barnets for eller hand rör sig under magen. Han ber honom att komma ut."Pappa vill träffa dig " säger han.Det är så himla gulligt.Han är som ett barn på julafton . ag längtar också på att han ska komma ut.

Shit..

Det är bara två veckor kvar.Morsan flyger in från london.Hon skulle komma den 28 men eftersom BA inleder en strejk som kanske drabbar hennes flyg har hon nu bokat om till ett tidigare flyg.Hon kommer den 26:e.Det känns både nervöst och bra pga:

1. Vi kan inte vara i samma hus i mer än en vecka innan hon börjar tjata på allt möjligt och då menar jag allt möjligt.

2.Det är skönt att ens mor kommer och hjälper till under barnets första månad. Hon kan så mycket. Bara man inte känner sig som en idot som inte fatta vad barnet vill.

AAAAHHHHHH!!!!!

Två veckor till sen kommer mitt liv förändras för alltid.Det är nåt min  och jag ser fram emot.

Gud hjälp oss att bli det bästa vi kan.

Häromdagen fick jag reda på att jag kanske hade foglossning.Det gjorde ont i bäckenet och jag ringde till barnmorska som så sa åt mig att ringa läkaren för att bekräfta det.Det är inte så att det klickar när jag går men det gör lite ont.Och idag har jag bråkat med maken.Han säger att han vill umgås men när det kommer till kritan så dröjer det innan det händer. Han var ute på stan och frågade om jag ville att han skulle komma hem.Visst sa jag och tänkte att vi kunde ta en promenad och sen kunde jag  laga lite lasagne med lite sting i och ha det mysigt.

"fint,jag är på väg" .Det dröjde 3 timmar innan han kom hem.och det tar 15 min trots att han var mitt i stan. Vi bor inte så långt ifrån. Fy tusan vad arg jag var.Och det var inte första gången eller.Jag gick direkt ut och har inte varit hemma på 3 timmar. Han har försökt nå mig och han är orolig som fan. Har ringt 20 ggr. Jag tänker inte sitta hemma som en idiot. Kan hitta på bättre saker att göra.

Ok.

Rolig men lite jobbig.

JAg var hos barnmorskan..zzzzzzzzzzzzzzzz.....sen på eftermidaggen var jag på föräldrarmöte men har ni nånsin känt som om ni har precis satt er för att delta i nåt som intresserar er bara för att kännas som  om ni reser er upp 5 min senare för att dra vidare...nåja vidare till ultraljudet. Se till att babyn växer som den ska.

Vi kom i tid men det värsta var att vi väntade 45 min sen skyndade barnmorkan genom ultraljudsundersökningen.Jag skulle inte ha haft nåt emot det men min man såg ultraljudet för första gången och det skulle ha varit roligt om han hade fått se en bra bild på bebisen.Istället var det bara skuggor. Men det roliga är att han har äntligen fått veta könet på barnet.

Me i dont care men det är en pojke och han är otroligt glad. För att inte säga något om  morsan som har packat ner 50 kilo att tas med sig från London.Alla är nog glada för på min sida av familjen har vi få pojkar.känns bra att kunna bidra.

Min kompis har varit här över helgen och hälsat på med hennes sötungar. Pojken är en vilde men söt som bara den. Och vilka blickar han ger när han inte får som han vill.Tjejen är fem år och prata tyst men är världens sötaste.Hon bestämde att hon ville köpa nåt till bebisen och köpte boken "mitt första år" till bebisen.

Det var bland det sista jag skulle köpa till barnet och det var väldigt gulligt. Hursomhelst så var det roligt.Igår var vi hos några vänner som hade precis fått en väldigt söt dotter.

Väldigt roligt.

hej och hallå.

Jag är en gravid kvinna på 31 år och väntar mitt första barn.

Det ska bli roligt att skriva ner mina erfarenheter och tankar om mitt liv.

Jag är gift med R som är en helt underbar an i mitt liv.Jag är Afrikan och han är Arab så det kommer att bli roligt att se hur våra olika kulturer möts och hanteras.

Jag är kristen och han är muslim.Han har inte försökt ändra mig jag har inte försökt ändra honom.Vi har varit gifta i nästan 3 år och är ganska överens om hur vi vill leva våra liv och har respekt och kärlek för varandra.

Jag är just nu i sista månaden innan beräknad förlossningsdatum och det har varit en underbar berg och dalbana.Ska dra lite snabbt om vad som har hänt så länge.

Fördelar: JAG ÄR GRAVID,det måste sägas.Vi har längtat.Rolig när vi kände hur det började röra si,när barnet får hicka,alla vänner och familj som så klart har varit positiva,ultraljudet,att lyssna på hjärtslagen och i bland besöken hos barnmorska.

Nackdelar: Dem tre första månaderna,illamåendet,tröttheten,svårigheten att äta nåt,värken i ryggen under senare tid,klumpigheten, my god vilken klumpighet man upplever,andlöshet och besöken till barnmorska.Det kan vara lite tråkigt att bara gå dit och prata och ta blod prov men behövligt.

Nåja.Allt som allt är det en underbar upplevelse som görs.

Den här veckan händer en hel del.

Ska träffa barnmorskan,ska på föräldrarmöte och ska på ultraljud.

Det är makens första gång och han är exalterad.

Hopppas allt står rätt till med lilla busen.

vi får se.

Hej så länge.