OK.

Det är sista veckan innan beräknad förlossning och folk frågar.

"Du har inte skrivit något,har inte hört av dig eller ringt.", "Har du fått barnet än?" ,"Har du förvärkar?"

Jag är förstföderska. Jag vet inte hur det känns om jág har förvärkar. Jag antar att det är samma värk som upprepar sig ett antal gånger under en viss tid för att få en att tro att det är dags. Svaret är nej. Jag har inte förvärkar. Jag vet inte hur det känns men jag tror nog att jag skulle veta det om fick det. Allt om den graviditeten har jag lärt mig efter hand.

En annan sak som jag har insett men glömt tala om är hur mer lik en man är.Och det här är lite känsligt men jag rapar lika grovt som en man. För att inte nämna hur mycket gas som passerar andra hållet så att säga. Låt mig förklara. När man är liten lär föräldra en att säga "snälla","tack" och "ursäkta mig". Det är vett och etikett. Men min mamma gick lite längre. Hon hade ett talesätt.

"Behave like a lady and not like a baby". Det bruksar reta galfebern ur mig och jag protesterade med att uppföra mig som vanligt. Skita i reglerna. Jag är ingen lady och jag kommer inte gifta mig med någon prins eller hertig eller så, tänkte jag. Men saken är jag tog åt mig dem sakerna, tuggade med munnen stängd, satt med benen i kors, undvek att rapa och om det kom ut så bad jag om ursäkt,sa snälla och tack när det behövdes. Nu rapar jag. Speciellt efter teet.Och det är inte ett litet rap utan en sån som kan tävla med byggare m.m Men jag springeer fotfarande på toa när jag behöver lätta på gasen. Jag märkte tidigt att när jag försökte hålla mig så fick jag vansinnigt mycket ont i magen.

Jag försöker inte bryta ihop eller tjata på barnet att komma ut trots att det är olidligt att varje dag tänka närsomhelst, närsomhelst dag elleer natt kan det sätta igång. Det kan sätta ogånga och jag kan få panik och bli helt tom i bollen och glömma allt jag behöver göra. Jag kan skrika åt min make att ta mig till sjukhuset men han kan vara lika chokad som jag och inte veta vad han ska göra och dp är vi 2 dumidioter som springer runt i lägenheten och försöker få iordning saker och ting men gör ändå inget för allt är redan klart. Det jag behöver göra är att andas lugnt och stilla vänta tills värkarna är 3-5 minuters mellanrum och därefter ringa taxi för att ta mig/oss till sjukhuset. (Maken jobbar under dagarna).