Nu har jag gett upp om att vänta.Jag har hoppat,skuttat,sprungit,Gjort allt möjligt och barnet har inte kommit.Nu har jag bokat tid för igångsättning så om jag inte har fått värkar innan tors så ska det sättas igång äntligen.

Nej,jag ser inte emot smärtan. Men det är realistisk att inse att man måste gå igenom smärtan för att föda fram barnet och det finns inget att göra åt.

Men tänk vilken fullpott till pris man får.Det måste vara värt smärtan.

Jag älskar mitt barn oerhört mycket och är medveten om hur mycket jag kommer att gå igenom. Men att äntligen få se honom.Att äntligen hålla i honom och kram och pussa honom.Det är värd allt.Det är det jag har längtat efter.Det är ALLT.